Hejhej, eller godmorgon kanske man ska säga. Såg nyss ett brev från det gymnasiumet jag ska börja i nu till hösten,och när jag såg det fick jag en klump i magen. Jag tänkte, men det är ju inte meningen att jag ska gå där, även fast det kommer vara jättekul att A kommer gå där och att vi kommer mötas på mitten och så. Men jag vill ha fler skäl till att börja den skolan än att träffa A, för när man väljer skola ska man egentligen bortse från vänner. Så vad längtar jag till mer än att det ska bli kul att går där med henne? Hur känner ni inför gymnasiet, om ni börjar det iår?

Jag tänker bara att det hela är fel. Jag vet inte varför, jag vill se fram emot att börja där - vilket jag också gör till stor del. Men när jag såg intagningspoängen mådde jag bara illa.

Det var nog meningen. Jag skapar min egen tillvaro och detta kommer bli det de närmaste tre åren. Fan.